Jag hatar vänner som man tror sig kan lita på, men ljuger för en 2 ggr rakt upp i ansiktet och tror att man inte ser och märker sånt. Gillar inte folk som ber en sluta när man säger en sak, fast jag har rätt. Pratar om S och Sm(Svärmor). Nästa gång när Sm säger något dumt, ska jag inte gå därifrån, utan stanna kvar och ge henne en utskällning i stället. Orkar inte mer att bli nertryckt. Vissa fattar nog inte att man är rädd för att bli sårad. Jag har blivit sårad av så många killar förut innan jag träffade min nuvarande sambo och då går man med rädslan hela tiden. Det kan inte vissa förstå. Vissa säger att det är bara att gå vidare, men det är jobbigt nog.

Nej nu får det vara slut med sånt här. Jag måste räta på mig och våga riva ifrån, annars går det inte. Nu gick Sm hem, bara för att jag blev sur. Hon vågar nog inte vara kvar då. Skriver mera senare. Har besök just nu.